Vart är jag på väg. Vad vill jag?
Vill jag verkligen det här?
Jag förstår mig inte på mig själv längre..
Varför kan det inte bara vara enkelt. Varför kan man bara inte spela med och passa in?
Jag är trött. Trött på mig själv, trött på livet.
En gnagande oro i bröstet. Ångesten som kryper i mina vener.
Kommer det för alltid att vara såhär?
"Livet är vad man gör det till", så jag antar att jag står i min egna väg.
Men jag förstår bara inte hur man ska göra. Hur det går till.
2 kommentarer:
Du står inte i din egen väg, min väg. Du försöker bara hitta vägen, vilket inte är det lättaste när allt är mörkt som natten och man inte ser vart man är på väg. Och när man inte vet vart man är på väg. Och framför allt; När man inte vet vart vägen man letar efter bär hän.
du kan få vara med i vår plan... när det gått för långt packar vi våra väskor och flyttar till djungeln :D
Skicka en kommentar