Snälla väck mig

Spola tillbaka tiden till april förra året.
Då började jag få tillbaka lite hopp.
Men nu, varifrån kommer all misär?
Jag orkar inte med den. Vill inte vara en del av den.
Snälla kan inte någon väcka mig och låta mig inse att allt bara varit en enda lång mardröm.
Jag vill vara liten krypa upp i en trygg famn och låta mig själv gråta.
Men har jag någonsin känt mig trygg? Vet jag ens vad trygghet är?
Jag älskar mina föräldrar och de gör allt de kan. Ingen skuld på dem.
Men allt oftare önskar jag att jag aldrig föddes.

Kämpa!

Kämpa syster! Du klarar det här.

Jag uppmanar alla att kämpa. Men vad gör jag själv?

FAIL

Jag är så trött på allt. Vart är världen på väg? Allt går utför.

Jag ser ingen mening i något. Jag ser inte ens någon mening i att sakada mig.

Har jag gett upp?

Hjärt Scanning

Sen jag var inlagd har jag varit dålig på att blogga. Jag är nere i någon form av svacka. Har svårt att ta mig upp... Trots all energi det tar för mig för att försöka må psykiskt okej så har jag en envis feber och återkommande huvudvärk. Nu har jag också haft ont i magen de två senaste dagarna.
Tar det aldrig slut? (slut klagat).

Med ipren, hello kitty kudden och filt åkte jag idag ner med Lova till Kalmar. Hon skulle hjärtscannas. Aldrig något jag hört talas om förut. Men denna rasen kan visst ha svaga hjärtan och vi ville kolla så allt var okej innan det blir någon kull.
Lova tyckte väl det hela var mindre kul men allt såg iaf bra ut!

Är febern borta imorgon blir det balett! Hoppas hoppas hoppas!

Ny Layout

Kände att det var dags för en förnyelse. Så ikväll har jag tagit tag i min blogg och ändrat layouten helt.
Ett stort tack till Emma som tagit bilderna och låter mig använda dem.

Förövrigt har febern kommit tillbaks. Den tar den lilla energi jag har. Så nu är jag helt utslagen.
Efter mitt samtal med min individdual terapeut idag har jag bara legat nerbäddad.
Hyrde filmen "Flickan" på vägen hem från henne. Mycket vacker film. Men deprimerande...
Men efter två riktigt ångestladdade dagar i rad så kan jag förstå min matthet och kanske också förklaringen till min feber? Kroppen kanske strejkar.
Så idag har jag accepterat det hela och faktiskt vilat.

Jag ska berätta om min resa till min lilla syster i Malmö med. Men tyvärr får det bli i ett senare inlägg. Skickar iaf lite styrkekramar till Dig<3
Känns som att det är någon form av massiv depression som dragit in över Sverige. Är iaf många i min närhet som drabbats. Önskar jag hade mer ork och kunde vara ett bättre stöd. Men ni ska veta att det går en tanke till er alla var dag.

over and out

Misslyckad

Jag känner mig så misslyckad.
Vad ska jag ta vägen?
Vad jag än gör. Hur mycket jag än kämpar kommer jag ingenstans.
Ringde min DBT kontakt för en stund sedan. Satt ute i snön och ville/vill bara försvinna.
Hon fick mig till att gå in. Men vad nu då?
Jag vill inte skriva saker som kan trigga andra. Men jag har ett sådant sug. Så många mörka tankar.
Hur länge står man ut?

Död Snö

(en bild säger mer än 1000 ord sägs det... Ja här har ni iaf två personer
med kroppskomplex och scialfobi som exponerar sig^^)

I dag gick jag upp ganska tidigt men sen blev det att jag låg och sov i soffan hela förmiddagen istället. ..
Sen när mamma kom hem var det till att bli effektiv!
För kl 15 skulle jag ju träffa Kjolle boy och ha film mys.
Kjolle valde film och det blev Död Snö. En norsk film där de sjöng om skor och bröllop mitt i splatte scenerna.
jag vet inte om filmen skulle vara läskig. Men den var iaf sjukt kul!
Gillar man filmer som braindead kan jag rekommendera den!
Vi fick oss många goda skratt.

Ikväll har jag packat och laddat mp3:n med massa bra låtar.
För imorgon ska jag ska till min lilla syster!!
Imorgon! Helt otroligt. Känns så bra att kunna skriva i morgon.
Jag hoppas inte det blir några förseningar med tåget på grund utav snön..
Cross your fingers for me

so please turn of the light

Jag är så trött. Jag tog mig knappt upp ur sängen i morse. Efter en envis vecka klocka och en ennu mera envis mamma kom jag upp.
Pappa hade redan åkt till jobbet och så fort jag kommit upp åkte också mamma. Så jag bytte om och la mig sen på köksgolvet.
Hade sådant ångest.
Äta eller inte äta? Självskada eller inte? Gå tillbaks till den varma sängen eller inte?
När jag nästa gång kollar på klockan har dte gått 45min och jag inser att jag somnat där på golvet mitt i all förtvivlan.
Nu blev det brottom. Fick halv springa ner till bussen som tog mig in till stan (bor fortfarande hemma hos mina föräldrar). Det var sjukt kallt ute!
Jag tänkte vara smart idag. Bussarna är alltid försenade nu på grund utav all snö. Så jag tänkte att jag tar en tidigare buss så jag inte kommer försent (skulle in till min terapuet L).
men självklart var bussen i tid. Nu hade jag över 30 min i kalla stan att fördriva. Gick tillslut till väntrummet som är fullt av ångest.
Vaknar av att L. tar mig på axeln. Hade visst somnat...
Efter senssionen skulle jag träffa min "kommun- kompis" E. för första gången.
Mina nerver fick mig att glömma att höra av mig till henne så jag stod bara och väntade.
Men kom på mig tillslut! Men det blev 45min väntan ute i kylan.
Träffen gick jätte bra och jag tror inte jag behöver vara lika nervörs inför nästa träff.

Jag har frysigt så hela dagen!
När jag kom hem tog jag på mig dubbla mysbyxor, dubbla tjocktröjor, raggsockar, två filtar och ett täcke. Drack två koppar te och sen somnade jag.

Nu sitter jag här och ser vilket långt inlägg det blev idag utan något riktigt innehåll..
Men men så får det bli idag.

Jag har inte mycket att komma med..
Jag förstår inte att jag kan sova så mycket. Jag sover igenom hela dagarna.

Idag var jag på DBT gruppen. Somnade som vanligt...
Sen var det anhörig info på kvällen. Efter tog jag mig till dansen.
Som jag fick betala med en rejäl huvudvärk.
Men jag behöver träningen!

Imorgon om allt går enligt planerna ska jag träffa Ems, Kjolle och Zippo!
Ska nog försöka sova nu så jag hinner med allt imorgon.

God Natt på er

?

Jag vet inte vad jag ska skriva.
Är väldigt matt. Jag går på bristningsgränsen.
Nu ignorerar jag min feber.
Åkte på dansen iaf. Kände mig som en idiot. De hade kommit så långt. Men jag får försöka tänka på att jag iaf fick träna lite nu.
Imorgon är det dbt grupp. Där är feber ingen giltig frånvaro.. Så det är bara att bita ihop.
På kvällen är det anhörig info. Sen dans kanske? Om jag hinner.
Jag måste komma igång med dansen om jag ska kunna vara med på uppvisningen..

Jag går och räknar ner dagarna tills på lördag då jag ska få träffa min Emelie<3

Let me

Leave the body leave the mind
Every promise every place behind
I just happen to feel so alone
For today for all days to come
I just wanna be wanna be gone
Leave the quiet leave the night
Broken feelings of dreams out of sight
Pictures in your head at night
For tonight for all nights to come
Erased for good and always gone
Leave the city leave the cold
Young people far too old
Let me cross a very fine line
For today for a lifetime
Leave the body leave the mind
Let me

Kvällning...

...Eller vad det heter...
Jag vet att det blir många inlägg idag. Men jag vet inte hur jag ska får ur mig allt.
Vad jag ska stoppa undan all ångest.
Jag är i någon form av gränsland.
Jag går balansgång och kan ramla åt vilket håll som helst och jag bryr mig inte.
Jag bryr mig inte om det här är mitt sista inlägg.
Jag vill inte vara så här likgiltig.
Jag vill vara en levande 21 åring som reser runt, studerar, har pojkvän och jobb.
Jag har inget av det där.
Frågan är om jag vill. Har man viljan kan man lyckas med allt sägs det.
Jag vill inte leva det liv jag har nu. Jag tror inte på att det kan bli så mycket bättre.
Vad gör man då?
Jag har målat in mig själv i ett hörn.
Med svart färg. För det är mörkt vart en jag ser. Jag står på tår och trampar runt i en röd fläck. En fläck av blod.

Varför ska allt göra så ont för?
Varför kan inte livet vara enkelt?
Vara oskyldigt och tryggt som man tror som liten.
Sen när man väl kommer upp i en ålder då man förstår mer än man borde får man ett knytnäve slag rätt i magen
och så fortsätter livet att sparka på en fast man redan ligger ner...

Vad skulle jag göra utan mina hjärtan

Besvärlig

borde ta tag kontakt med min dbt kontaktperson. Men vem vill ha en ångestfylld jobbig tjej på telefonen en lördag kväll?!

Vad ska jag ta mig till?!

Sjuk

Jaha så var man sjuk. Ligger med en sprängande huvudvärk och feber. Varför just nu?!
Hur ska jag nu hantera min ångest?
Magen bara växer. Ser gravid ut. Jag skojar inte. Till och med mamma kommenterade det!
Varför satte de den där sonden för? Varför dessa näringsdrycker? Jag vill inte vara så här fet.
Seriöst ångesten späs på dubbelt om.

Mitt första terapeut jag verkligen tycker om och trivs med. Som förstår mig. Är precis som om hon läser mina tankar ibland. Efter ett års tid så har jag nu gått och funderat på om jag inte ska försöka öppna mig lite. iaf berätta någonting
Men när jag träffade henne senast berättade hon att hon bara ska jobba mars ut. Att vi ska börja överlappa med min nya terapeut (som jag reda dömt ut utan att ge en chans...).
Så jag och L. kanske har 3ggr kvar.

Nu går allt åt skogen

skottning

Igår orkade jag aldrig få och lägga mig. Jag drog filten över mig i soffan och sov där. Struntade i att borsta tänderna eller ta på mig pyjamas.
Såg ingen menig i det...
Det blev inte många timmar sömn i natt.
Så imorse gick jag ut och skottade bort den ca 30cm blötsnön från vår uppfart. När jag var klar med vår tomt tog jag framför brevlådorna. När det var klart tog jag längs med ett staket de brukar parkera bilar. Sen så började jag skotta gatan för våran väg är inte så hög prioriterad.
Sen avslutade jag med att skotta upp en gångväg till mina grannar.
Som båda ha svårt för att skotta snö på grund utav värk och skada.
Sen var min kropp slut.
Gick in och tog en varm dusch.
Nu har jag ätit min ½dl fiberberikade havregryn. Bara medicinerna kvar.
Jag kanske skriver en rad ikväll om hur dagen gått.

over and out

Yr

Allt bara snurrar.
Precis som om man stoppat i sig en karta stesolid.
Nej jag har inte gjort det.
Men det påverkar mig fysiskt jag mår illa.

Hela dagen har varit upp och ned. Fattar inte hur jag ens tagit mig igenom den...

(Ska försöka skriva lite mer imorgon.. Blivit dålig på att blogga. Kanske har med mitt måeende att göra. För det är inte på topp.. Ganska kämpigt just nu).

Varför?

Varför ska det göra så j**la ont för. Vill bara svära en lång ramsa.
Men med det kommer jag ingenstans...
I'm falling.

Jag är så trött på den här teatern, lögnerna och framför allt falskheten.
Varför kan han/de bara inte inse fakta?! Vara ärliga. Lägga alla korten på bordet.
Jag känner mig som en medbrottsling. För jag bara står och ser på.
Ser på hur han dör.
Borde jag inte bry mig, reagera?! Göra någonting åt det!!
Varför står jag bara och ser på?
Jag måste ha något allvarligt fel...
För samtidigt leker jag med döden själv...