Jag känner mig så misslyckad.
Vad ska jag ta vägen?
Vad jag än gör. Hur mycket jag än kämpar kommer jag ingenstans.
Ringde min DBT kontakt för en stund sedan. Satt ute i snön och ville/vill bara försvinna.
Hon fick mig till att gå in. Men vad nu då?
Jag vill inte skriva saker som kan trigga andra. Men jag har ett sådant sug. Så många mörka tankar.
Hur länge står man ut?
3 kommentarer:
Min natt var inte heller något kul alls. Mörka sidan tog över mig. Vill vara i din famn, där e jag trygg.
Du är inte misslyckad Elin, inte någonstans i mina ögon!
Behöver du fly är du alltid välkommen ner till mig, oavsett hur du känner dig, mår du så så vill jag att du kommer. Du kan alltid ringa mig, jag kommer på studs, antingen för att vara med dig hemma eller för att hämta dig ner hit.
Det var verkligen jättestarkt av dig att ringa DBT kontakten!
Du måste stå ut min vän, det kommer att vända!
Jag tror på dig alltid och du finns i mina tankar, du är inte bortglömd!
Kramar om riktigt hårt <3
Är inne ibland och läser, dålig på att kommentera.
Jättebra av dig att ringa din kontakt. Det är ju så du ska göra, men jag vet verkligen hur svårt det kan vara. Kanske gav det dig inte så mkt just den här gången, men efterhand lär man sig vad man själv behöver säga för att få den hjälp man vill ha. Ju fler gånger du ringer, desto bättre kommer det fungera.
Stor kram till dig!
Skicka en kommentar