pysselkväll

I kväll ska jag på scrapbooking/ pysselkväll på Simsalabim (stans pysselbutik). Jag ska dit med min kontaktperson E. hon är också sådär pysslig av sig så det ska bli kul, hoppas jag.

Känner mig så där nedstämd och konstig. Kan inte sätta fingret på känslan och vet därför inte heller vad jag ska göra för att bli av med den.
Antar att det bara är att försöka köra på så man inte drunknar i ledsamheten.
Kanske ska man leta upp sin gamla stickning och sätta sig lite med den.

Svettig Gympasal

Jag känner mig ledsen men vet inte varför. Jag vill egentligen bara storgråta så kanske känslan släpper. Men det kommer inga tårar.

Jag saknar gymnastiken något otroligt mycket! Innan allt blev sådär seriöst.
När vi fortfarande var i vår gamla hall och gjorde mattberg av plintar och bänkar, inte några specialdesignade voltgropar som går att höja/sänka.
Eller när vi pusslade ihop vårt begagnade voltgolv som saknade klossar överallt. Detta golv vi kunde köpa för att vi suttit helger och sålt lotter utanför Konsum.
Jag saknar den där känslan efter ett hårt träningspass när man har ont i handlederna av att stå på händerna för mycket eller ont i ryggen för man bara tvunget skulle klara den där dubbel mjukövergången innan uppvisningen och man har brända knän efter mattan när man ramlat efter sina volter.
Allt avslutas sen med en Bamse Kram. Sen cyklar man hem med ett stort leende på läpparna och längtar till nästa gång.

Jag tror fortfarande mitt lypsyl kan ligga i min gamla träningsoverall ficka...

Take my hand

Har inte blivit att jag haft ork eller motivation att sitta vid datorn. Jag kämpar på med min DBT och längtar tills det är över. Min jobbiga feber spökar och ligger sjuk varannan dag känns det som. Gör inte det hela lättare. Känner mig grinig.
Jonte är världens bästa och peppar och tar hand om mig.

"So take my hands and come with me
We will change reality"

Day off

I dag har jag en efterlängtad ledig dag från psyk.
Kommer gå hela dagen i mysbyxor, pyssla och se film.
Dock måste jag läsa igenom ett häfte och lyssna på gårdagens session 2 gånger...

Jag är förvånad över hur bra jag kan hantera allt. Jag blir helt slut efter mötena och somnar så fort jag kommer hem. Men jag har ingen okontrollerad ångest! Har varit nedstämd och grinig men tack vare Jonathan anstränger jag mig lite extra och i går tog jag mig till och med till stallet!

Nehe pyssel nu kanske?

DBT

Nu när jag har den här intensiva fasen i DBT:n träffar jag min terapeut S. varje dag i två veckor.
Sen blir det en åter träff och en läkartid veckan efter för att runda av allt. Sen ska jag bli ledig från psykiatrin ett tag!

I går gick samtalet över mina förväntningar och tävlingsmänniska som jag är får ju inte dagens samtal gå sämre... Varför ska jag sätta denna onödiga pressen på mig själv? Är ju mycket vettigare att bara låta ta det som det kommer och inte tvinga fram saker och ting.
Men jag tycker trots allt att det gick bra i dag med. Fast klumpen i magen man byggde upp under samtalet har inte velat släppa.

Under samtalet så sitter jag och blundar medan jag ska berätta om jobbiga saker i presens. Fastnar jag så leder S. mig. Hon kollar även av ca var 5 minut var jag ligger på en ångestskala.
När jag säger stopp så slutar vi där.
Då sitter vi och pratar tills min ångest lägger sig så jag inte rusar därifrån och är högt i känsla.
Hela samtalet spelas in så ska jag lyssna på det igen när jag kommer hem.
All denna upprepning för att ta kontroll över mina minnen och inte låta dem kontrollera mig.

Nu ser jag ljuset i denna otroligt mörka och långa tunneln.

Invincible

I dag var jag på mitt "första" samtal. Det var riktigt jobbigt och det var längesedan jag kände sådan ångest.
Men jag var sjukt stolt över mig själv när jag gick där ifrån.
Jag var lättat av att jag kunde stänga av de där jobbiga känslorna och komma tillbaks till "livet" igen relativt fort.
Jag och S. satt och pratade om lite ditt och datt tills ångesten hade sjunkit och först då gick jag hem.

När jag kom hem kröp jag upp i soffan med varmchoklad och kanelbulle. För det tycker jag att jag hade förtjänat!

Jonte skickade den här låten till mig i morse och den peppar mig otroligt mycket!
Muse- Invincible

"Follow through

Make your dreams come true
Don't give up the fight
You will be alright"

Grattis till mig i förskott?

I dag är jag på ett väldigt konstigt humör.
Känner mig rastlös men ingen ork att göra något. Allt känns ändå tråkigt.
Är så där barnsligt tjurig treåringar är i trotsåldern.
Men egentligen tror jag att jag är rädd inför i morgon.
Som vanligt tar jag ut allt i förskott.
Ska försöka somna tidigt och hoppas på att jag är starkare till
mods i morgon.

Fly för livet eller stanna och slås?

I morse träffade jag min terapeut S. vi gick igenom det sista inför nästa vecka då jag ska börja min traumabearbetning.
Man ska blunda och berätta som om det händer igen medan man spelar in allt. För det ska man sen lyssna på varje dag.
När vi sitter och pratar om det här känner jag att jag bara vill fortsätta springa ifrån allt. Jag orkar inte riva upp gamla sår.
Jag har ju en fungerande vardag nu är det verkligen värt att gå igenom denna smärta?
Men samtidigt har jag varit sjukskriven sen 08 och lagt all denna tid inom psykiatrin, ska jag banga ur nu i slutspurten?

shopping

När höstkläderna kommer in i butikerna blir jag alltid så sjukt shopping sugen! Gick en runda och kom hem med det här;
ett par bruna jeans, ett par svarta chinos, flanellskjorta, en tunn långarmad, en t-shirt, ett vitt linne och en super nice foundation!

flyttFÅGEL

Varit sämst på att uppdatera här..

Lägenheten börjar ta form! Fick beställning från IKEA igår och vi har skruvat upp hyllor så Jonte har blåsor i händerna^^
Nu ska vi nog kunna packa upp de sista kartongerna.

Har glömt hur sjukt jobbigt det är att flytta.
Men känns som om det här var första gången jag flyttade på riktigt!
När jag flyttade till USA kunde jag bara packa med mig det som fick plats i två resväskor som fick väga max 20kg st.
När mamma var och hälsade på fick hon ta med sig hem vinter grejer och annat plock man shoppat. Men när det väl var dags att flytta hem till Sverige igen efter 7 månader var det precis att vi kunde få med oss allt. Blev lite kvar lämnat och vi fick betala för x antal kilon övervikt, men ändå!
När jag flyttade till min lilla etta och riktiga första egna boende så var det bara kläder och lite plock från mitt flickrum.
I stort sett alla möblerna köpte jag från IKEA som de levererade hem. Så blev inte lika mycket bärande som det blev denna gång.
Usch och fy nu hoppas jag det dröjer länge innan vi flyttar så man hinner glömma hur jobbigt det är!