Jag saknar gymnastiken något otroligt mycket! Innan allt blev sådär seriöst.
När vi fortfarande var i vår gamla hall och gjorde mattberg av plintar och bänkar, inte några specialdesignade voltgropar som går att höja/sänka.
Eller när vi pusslade ihop vårt begagnade voltgolv som saknade klossar överallt. Detta golv vi kunde köpa för att vi suttit helger och sålt lotter utanför Konsum.
Jag saknar den där känslan efter ett hårt träningspass när man har ont i handlederna av att stå på händerna för mycket eller ont i ryggen för man bara tvunget skulle klara den där dubbel mjukövergången innan uppvisningen och man har brända knän efter mattan när man ramlat efter sina volter.
Allt avslutas sen med en Bamse Kram. Sen cyklar man hem med ett stort leende på läpparna och längtar till nästa gång.
Jag tror fortfarande mitt lypsyl kan ligga i min gamla träningsoverall ficka...
2 kommentarer:
Det där är bannemig något att sakna! Fyfan! Lördagar då man kom hem lagon till lunch och kände att man hade presterat. När man cyklade hem i den svala vårluften... ja... ibland vill man bara skrika för att den där tiden aldrig kommer tillbaka... På nåt sätt hoppas jag nu iaf på att kunna ge mina barn samma upplevelse!
Spola tillbaka tiden, säg till mig någon när det är fixat!
Vilken klockren beskrivning Elin! Det är mycket blandade känslor från den tiden.. saknad, men lättnad över att livet gått vidare. Kram på dig! :)
Skicka en kommentar