Julvaka

Usch i natt har jag sovit riktigt dåligt... Hoppas inte det sätter sina spår på dagen i mitt mående.

I dag ska jag och Clara gå på Harry Potter! Vi har gått på alla tsm. En tradition vi har. Precis som att cykla varje sommar till själagölen ;)
I natt efter tolvslaget ska vi dra i gång julmusik och pynta min lägenhet. Sen blir det julfika med glögg och pepparkakor.
Galet nu närmar sig julafton!!

Vinter?

När snön kom så plötsligt så frågade jag mig. Är hösten slut nu? Om den är det räknas det som vinter nu? Men om den här snön tinar återgår det då till höst igen?

I dag så har jag klippt mig. Super skönt att bli av med allt de slitna och få till färgerna igen. Typiskt bara att när håret äntligen börjar bli lite långt är det dags att klippa sig...

Efter jag klippt mig så tänkte jag gå en liten foto runda. Gick ner mot havet men blåste så sjukt kallt så jag vände stegen in mot stan igen. Jag fotade bara lite på vägen hem men trots fingervantarna så frös fingrarna nästintill is.
Väl hemma så tog det inte lång tid för mig att somna. Vaknar 1,5h senare och inser att jag har feber. Igen.
Så nu blir det bara mys resten av kvällen. Pyjamasen är redan på och så fort jag har fått iväg det här tänker jag sätta på lite te.
På spotify spelas myslistan. Just nu Moby- Porcelain.
(En låt som jag fick dansa modern inför publik en gång då vi bara skulle improvisera. Riktigt kul).

Absoluta myslåtarna:
1. Placebo- Follow the cops back home
2. Kent- 747
3. Lars Winnerbäck- Faller

ångestframkallande snö

I dag kom årets först snö här nere. Det drar i gång en del tankar.
Både positiva och negativa. Men det är alltid de negativa som är starkast...
Förra året när första snön kom var jag inlagd.
Det blev en längre tid som jag låg inne och fick kämpa som bara den.
Nyår spenderades på PIVA då de inte kunde ha kvar mig på avdelningen av olika själ... Jag hatar nyår men jag tvivlar på att årets nyår kan bli sämre.
Jag känner på mig enda nere från tårna att 2011 blir mitt år.
Nu äntligen ska jag börja leva!

ctrl alt delete

I dbt:n hade vi i läxa att gå igenom våra mål som vi fick skriva när vi inledde behandlingen. Det var med positiv överraskning jag såg att jag redan uppfyllt några! Som tex titta andra i ögonen och inte vara så beroende av min musik (ex kunna gå igenom stan utan musik i öronen).
Alla övriga mål jobbar jag för fullt med och vissa har jag kommit en bra bit på!

Några mål jag har på listan är:
* Bli fri från mitt självskade beteende.
* Kunna äta allt. Inga mer matregeler eller kompenserande för mitt intag.
* Kunna hoppa över en träning utan att få ångest.
* Kunna välja på alla kläder, som kjolar och åtsittande kläder.

När jag träffade S. sist diskuterade vi endel runt maten. Hon sa att jag aldrig kommer bli fri från alla tankar. Att jag alltid kommer tänka på kcal innehåll osv.
Önskar jag kunde trycka på ctrl alt delete och bara radera ut allt som har med ana att göra.

Retard 75mg

Jag har svårt att formulera mig när jag skriver. Få ut det jag vill på rätt sett. Det kommer upp någon form av spärr i huvudet.
I förgår började jag skriva ett långt inlägg. Men det kändes inte bara rätt. Får se om jag sätter mig och försöker skriva om samma ämne igen en annan dag.

OMFG jag har fått hem mina mediciner!!! Är en sådan sjuk känsla. Tänk att de litar så pass på mig nu att jag får ha hand om dem själv. Första gången ever som jag får det!
Samma kväll som jag fått dem satte jag mig och delade tre dosetter. Sen organiserade jag mina mediciner och skrev en delningslista som jag satte upp.
Känner mig starkare än någonsin!

PressPunkten?

I helgen var det "allahelgonahelg" jag var både förbi Louise och Rebecca. Tände ljus och la en blomma. Många starka minnen väcktes. Hur kan livet vara så orättvist?!
Men jag är i alla fall övertygad om att båda två har det bra nu.

Mått lite sådär fysiskt. Jobbig huvudvärk och feber. Men börjar må bättre nu.
De på RoCK har hittat en sysselsättning åt mig. Jag ska vara på en tidning som heter presspunkten. Man fick jobba med både fotto, layout och själva innehållet. Låter kanske kul. Grejen är bara den, förlåt det här låter kanske otroligt elakt men så jag känner, att det är bara udda utstötta människor där. Jag försöker jobba mig ut mot det friska. Det här känns bara som ett steg i fel riktning... Men jag klarade inte av att säga det när jag satt där.. Jag sa snällt att jag ska prova på och att vi ses på onsdag.
Helst skulle jag vilja studera på distans. Jag och min handläggare M. från RoCK var till arbetsförmedlingen förra veckan och pratade med någon studievägledare. Gav mig inte så mycket men han var väldigt trevlig iaf^^
Ska söka vidare och se om jag inte hittar något som skulle passa!

Saknad

De senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på min familj i USA. Jag saknar dem så det gör ont...
Jason är väl den enda av barnen som kommer ihåg mig. Gör ont att lilla Andrew som brukade somna i mina armar kanske inte ens kan peka ut vem jag är på en bild.
Både Andrew och Angelina pratar rent nu. De är inga småttingar längre. David är säkert värsta hockeyproffset i det här lagret. Den där lilla killen som försökte lära mig stanna med skridskor.
När jag tänker på dem så är de lika små som när jag åkte. I de här åldrarna händer så otroligt mycket. Känns som om jag går om miste om allt.
Jag tror aldrig att de kommer att förstå hur otroligt mycket de betyder för mig...