Life goes on

I helgen var jag på Halloween sittning i Växjö med Clara och hennes gamla studentförening. En riktigt lyckad kväll!

Jonathan har tyvärr gjort slut och det känns för jävligt. Men vi går i från som vänner.
För tillfället bor vi fortfarande i hop men jag letar efter en lägenhet i stan.
Har troligtvis hittat en jag kan flytta in i redan den 15 november.
Ska och kolla på den på fredag och då bestämma mig för om jag ska ta den eller inte.

Skolan rullar på, hade en stor salstenta i måndags. Tyvärr har pluggandet blivit lidande i allt det här då jag inte orkat fokusera utan haft tusen andra tankar i huvudet.
Så den kommer jag får göra om.
Men annars går det bra i skolan och det känns bra att ha den!

Om bara några veckor så är det dags att göra comeback i trupp gymnastik. Vi ska nämligen iväg och tävla i Småland!
Vi har på några veckor övat in ett fristående. Tydligen har de även anmält mig till trampetten. Var nog minst 2 år sedan jag senaste hoppade trampett men nån volt borde jag väl komma runt på.
Bara hoppas på att vi får tävla i friståendet först. Så om man slår sönder sig på trampetten skulle inte det göra så mycket^^
Beställt profilkläder som jag hoppas hinner komma innan tävlingen!

Nu måste jag börja plugga. Ska till stallet om några timmar...

Happy F**king anniversary to me!

I dag är det 2 år sedan jag senast självskadade. Helt sjukt vad tiden går fort!
Jag och mamma var ut och åt sen gick vi på bio.
Vi såg en oväntad vänskap eller the Intouchables som är dens orginal titel.
En otroligt bra feel good film, som är baserad på en verklig historia. Jag rekommendera filmen starkt! 



 

Mew

Blev tipsad på bandet Mew och nu kan jag inte sluta lyssna. Hur har jag kunnat missat dem?!

Du har gåshud för du fryser är det här det bästa livet hade att ge?
Hur långt man än har kommit
är det alltid längre kvar

Orimliga krav

I går var jag i stallet och hoppade. Gick riktigt bra och det kändes så otroligt skönt!
Är en sådan bekräftelse när hästen går bra, att man kan det där och vet vad man håller på med.
Jag behövde det där!

Jag har alltid höga krav på mig själv. Men när jag mår psykiskt sämre blir kraven högre. Så pass att det blir orimligt. När jag inte kan uppnå dem blir jag så otroligt arg på mig själv att tårarna bränner bakom ögonlocken.
I tisdags var en sådan dag, jag dansade fristående och när jag inte kunde de nya stegen på första försöket blir jag skitförbannad... Men som vanligt visar jag inget utåt utan vänder alla känslor inåt och riktar dem mot mig själv.
Inte bra och något jag får passa mig för och jobba med...

Kvällen har bestått av LoL men nu ska jag krypa ner i sängen med någon katt och kolla på serie. 

F@CK sleep....

I wish I could sleep 
But I can't lay on my back 
Because there's a knife 
For everyday that I've known you
 
When you want it Goes away too fast, 

Times you hate it Always seems to last....

 Marilyn Manson- The speed of pain

In one piece?

Klarade med andra ord första examinationen med tanke på att jag har en onepiece på mig.

Hänt endel saker. Men gör för ont att skriva om det än så får bli sen.
Men jag håller ihop och kämpar på.

Hur mycket orkar man egentligen?

Ångest. Ångest. Ångest. Benso. Benso. Benso.
Gråta sig till söms, vaknar med en kemisk tomhet.
Men en känsla av att vara fimpen under sulan som plattas till, blir smutsig och glöden släcks.