...Eller vad det heter...Jag vet att det blir många inlägg idag. Men jag vet inte hur jag ska får ur mig allt.
Vad jag ska stoppa undan all ångest.
Jag är i någon form av gränsland.
Jag går balansgång och kan ramla åt vilket håll som helst och jag bryr mig inte.
Jag bryr mig inte om det här är mitt sista inlägg.
Jag vill inte vara så här likgiltig.
Jag vill vara en levande 21 åring som reser runt, studerar, har pojkvän och jobb.
Jag har inget av det där.
Frågan är om jag vill. Har man viljan kan man lyckas med allt sägs det.
Jag vill inte leva det liv jag har nu. Jag tror inte på att det kan bli så mycket bättre.
Vad gör man då?
Jag har målat in mig själv i ett hörn.
Med svart färg. För det är mörkt vart en jag ser. Jag står på tår och trampar runt i en röd fläck. En fläck av blod.
Varför ska allt göra så ont för?
Varför kan inte livet vara enkelt?
Vara oskyldigt och tryggt som man tror som liten.
Sen när man väl kommer upp i en ålder då man förstår mer än man borde får man ett knytnäve slag rätt i magen
och så fortsätter livet att sparka på en fast man redan ligger ner...
Vad skulle jag göra utan mina hjärtan
2 kommentarer:
Önskar att text kunde återspegla mer än bara de tomma orden, för jag menar verkligen detta med hela mitt hjärta, trots att det bara är bokstäver.
Elin du är otroligt viktig och betydelsefull för mig, och i mina ögon duger du precis som du är.
Du måste kämpa, och orkar du inte själv så ta all hjälp du kan få! Du vet att jag är ett sms och två timmar med bil bort, är det ngt som jag kan göra så kommer jag, jag vill det. Annars är det bara att ringa. Finns för dig!
Snälla var rädd om dig.
Du finns i mina tankar, kom ihåg det.
Hoppas att en riktig vändning har väntat runt hörnet, att den hoppar fram nu och att det vänder till det bättre på riktigt!
Skulle bara vilja ladda upp ordentligt med vit färg och en riktigt bred roller och rolla mig in till ditt hörn och måla bort det svarta.
Du kommer klara detta min kära vän! <3
för mig får du vara precis hur du än är, jag vill ändå för alltid ha dig i mitt liv. Innan när vi inte visste att vi existerade så var mitt liv en grå dimma utan några säkra vägar, utan några glädjestigar. Men när du älskade Elin kom in i min livsbild så har mitt liv förändrats radikalt, jag har fått känna kärlek för första gången, en systerkärlek, du har blivit en familjemedlem som jag aldrig fick, du är mitt hjärtas hälft, mitt rosa moln, min livsprtner, min själsfrände. Hur dina vägar än vänder så ska du veta att jag alltid kommer att finnas där för dig. Du är den pusselbiten som fattades i mitt liv och med dig är jag nu hel, fullständig. Jag älskar dig. <3
Skicka en kommentar