Jag är så trött. Jag tog mig knappt upp ur sängen i morse. Efter en envis vecka klocka och en ennu mera envis mamma kom jag upp.
Pappa hade redan åkt till jobbet och så fort jag kommit upp åkte också mamma. Så jag bytte om och la mig sen på köksgolvet.
Hade sådant ångest.
Äta eller inte äta? Självskada eller inte? Gå tillbaks till den varma sängen eller inte?
När jag nästa gång kollar på klockan har dte gått 45min och jag inser att jag somnat där på golvet mitt i all förtvivlan.
Nu blev det brottom. Fick halv springa ner till bussen som tog mig in till stan (bor fortfarande hemma hos mina föräldrar). Det var sjukt kallt ute!
Jag tänkte vara smart idag. Bussarna är alltid försenade nu på grund utav all snö. Så jag tänkte att jag tar en tidigare buss så jag inte kommer försent (skulle in till min terapuet L).
men självklart var bussen i tid. Nu hade jag över 30 min i kalla stan att fördriva. Gick tillslut till väntrummet som är fullt av ångest.
Vaknar av att L. tar mig på axeln. Hade visst somnat...
Efter senssionen skulle jag träffa min "kommun- kompis" E. för första gången.
Mina nerver fick mig att glömma att höra av mig till henne så jag stod bara och väntade.
Men kom på mig tillslut! Men det blev 45min väntan ute i kylan.
Träffen gick jätte bra och jag tror inte jag behöver vara lika nervörs inför nästa träff.
Jag har frysigt så hela dagen!
När jag kom hem tog jag på mig dubbla mysbyxor, dubbla tjocktröjor, raggsockar, två filtar och ett täcke. Drack två koppar te och sen somnade jag.
Nu sitter jag här och ser vilket långt inlägg det blev idag utan något riktigt innehåll..
Men men så får det bli idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar