Vilken dag...

Börjar att man vaknar upp av en mardröm.
Letar upp rakbladen för att vakna till.
Kanske inte den bästa lösningen, men den fungerar...
Sen fortsätter dagen med läkarsamtal. Blir av med min Seroquel och ska istället få Zeldox. Får se hur den fungerar.
Får en del jobbig info. Sen är samtalet slut.
Alla känslor kommer. Det blir en frontalkrock.
Kaos i huvudet. Jag måste fly jag måste komma undan. Låser in mig och skär mig igen..
Denna gången blev det djupare.
In på akuten sy ihop muskeln sen sy ihop huden plus några mindre skärsår. HATAR då de ger en bedövning. Man bara känner hur de gräver runt med nålen nere bland senorna. (Spruträdd. Gått i sprutterapi då jag var mindre :P men efter mina 3 år på allergi- mot. Kan jag nu få sprutor utan att tre pers håller i mig.) Så jag väljer att sy ihop de små utan bedövning.
Blir antibiotika på grundutav att jag skärt ner till benet.
När jag skulle ta den så delar jag den tappar ena halvan böjer mig ner för att ta upp den. Slänger ut allt vatten i plastmuggen samtidigt. Tar upp den sväljer ner den första ska ta den andra. Tappar den igen. Personalen bara står och skrattar åt mig^^
På kvällen blev det ner till rusta och willys med Jonas. Låser min cykel.
Vi kommer ut ska cykla upp till maxi. Visar sig att Jonas inte fått min nyckel. Så får bära cyklen till maxi. Där låste vi fast den i en stolpe med ett annat lås. Vi kommer hem och i Jonas hittar min nyckel i hans väska^^

Denna dag har varit så intensiv och fylld av känslor. Verkligen gått upp och ned hela dagen.
Hoppas på att morgon dagen ska bli mer under kontroll. Pallar inte en morgon till på akuten.

Tack alla som finns där för mig hela tiden!