Saknaden efter Jonas svider. Alla jag håller kärt är så långt borta. Ensamheten blir så tydlig.
Var förbi Isen, var så fint hos henne.
Köpte ett hjärta med blommor i och sen ett litet rött hjärta som jag la bredvid. Sen tände jag ett ljus
lördag 31 oktober 2009
På flykt
Jag har varit hos mormor och morfar i deras lilla röda hus i skogen, några dagar. Jag behövde komma bort. Men det går inte att fly från ångesten. Jag vet inte vart j ska ta vägen längre. Hjärnan går i högvarv hela tiden. Det är kaos bland tankarna. Får aldrig vila. Aldrig lugn och ro.
Saknaden efter Jonas svider. Alla jag håller kärt är så långt borta. Ensamheten blir så tydlig.
Var förbi Isen, var så fint hos henne.
Köpte ett hjärta med blommor i och sen ett litet rött hjärta som jag la bredvid. Sen tände jag ett ljus
Saknaden efter Jonas svider. Alla jag håller kärt är så långt borta. Ensamheten blir så tydlig.
Var förbi Isen, var så fint hos henne.
Köpte ett hjärta med blommor i och sen ett litet rött hjärta som jag la bredvid. Sen tände jag ett ljus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hur långt borta jag än är så är du aldrig ensam.
Vad som än händer finns jag vid din sida.
Och jag tror att det är fler som står med dig.
För vad jag vet så finns det väldigt många som bryr sig.
Saknaden av dig gör ont, den svider inte.
Den hugger till varje gång jag tänker på hur långt bort jag är, och kommer vara från dig.
Men förhoppningsvis kommer jag hem igen, och då skall vi göra massa saker igen!
Så vänta ett litet tag till bara, kämpa vidare och var stolt över dig själv så som du är, så skall du se att vi snart står bredvid varandra igen.
Du är mitt allt <3
Skicka en kommentar