Varit mycket som hänt på en och samma gång och jag har behövt ett par dagar för att sortera upp allt och komma på fötter igen.
För ett par dagar sedan var jag ute och sprang för första gången sen jag fick träningsförbud.
Mitt personbästa på den sträckan jag sprang är 13,15 min. Nu sprang jag den på ganska så precis 60 min...
När jag fick min bästa tid hade jag inte ätit på två dygn. Fatta vad man skulle kunnat prestera om man bara hade ätit sunt!
Nu när jag var ute och sprang lyssnade jag verkligen på kroppen och jag är imponerad över mig själv som inte lät envisheten och vinnarskallen ta över.
Jag gick en bra bit innan jag började springa som uppvärmning och lika dant i slutet av sträckan som nervarvning.
Jag känner att jag skulle vilja gå ner ett par kilon. Göra det på ett hälsosamt sätt genom äta rätt och träna. Men är det idiotiskt att göra det? Kommer jag ramla tillbaks?
Jag vill inte ner i det där h*vetet igen...
2 kommentarer:
Fan va snyggt jobbat med springandet! Jag är imponerad över att du klarade det så bra, att lyssna på dig själv osv iaf! Se bara till att det inte går till överdrift med sundhet osv, jag skulle nog tippa på att du får jobba på kilona när du är redo för det och inte nu! :)
Nej, nej, nej och åter ett stort NEJ!
Tänk inte ens tanken. Skjut bort alla tankar på kroppsfixering så fort dem kommer smygande. Släpp inte in dem, inte nu, inte än. Nu när du kämpat så hårt och starkt så är det dumt att riskera någonting. Du är fortfarande sårbar på många av dessa punkter, så precis som Clara säger: inte nu.
Fokusera på det fina du har runt omkring dig istället. Jonathan, kisarna, sommar och sol och allt annat härligt.
After all, det är ju det som verkligen betyder någonting, eller hur? :)
Kämpa vidare hjärtat, du gör ett superjobb!
<3
Skicka en kommentar