Var på läkarsamtal i tisdags. Det märks att han är erfaren. Så skönt att ha en läkare man verkligen tycker är bra!
Mina medicindoser är bra så blev inga ändringar. Bara en påminnelse att sköta tänderna noga. Extra viktigt när man hade så höga doser sa han. Men seriöst jag tycker inte jag har några höga doser längre. Förut var jag en känslolös zombie men nu har vi tagit bort så mycket! Känns som om de drogade ner mig så att jag blev sjukare än vad jag egentligen var/är.
DBT:n i onsdags gick också bra. Var en ny tjej där. Kan inte vara kul att komma in så här ett år senare än oss andra...
Vi började våran DBT behandling 2009 kom vi fram till.
Nu ska vi in på fas 2 som innebär att man ska gå mer in på djupet. Trauma arbete.
När de berättade att vi skulle gå in i den här fasen började jag seriöst överväga att börja självskada igen så jag måste vara kvar i fas 1...
Hur dum får man vara?!
Men hur ska jag kunna hantera allt? Hur ska jag kunna stanna kvar i denna ångest vi ska gräva upp?
Jag är livrädd...
1 kommentar:
Vännen! <fick en tår i ögat när jag läste om din tillbakablick från förra året. Du är så mycket bättre.
Vet du, när det är jobbigt det är då man gör förändringar. Allt som är läskigt är inte farligt, men ibland vill tankarna skrämmas så.. för att kunna få va kvar och fortsätta styra våra liv!
Jag tänker oss om några år.. i danssalarna, skrattar, är stolta över vilken resa vi gjort.
Vet du. Att vara modig är inte att aldrig vara rädd, utan att våga möta det man är rädd för. Ta fram ditt lejon:)
SV: Tack fining dina kommentarer är alltid så himla uppskattade!! <3<3
Skicka en kommentar