KÄMPA!

Var är jag?
Lever i något slags vakuum.
Det är min bästa vän Jonas som får upp mig
på morgonen.
Han som ser till att jag går och lägger mig.
Om inte han hade funnits i min närhet hade
jag legat helt apatisk, bortglömd
i någon hörna.
Det är iaf så det känns.
Jag vill inte dö jag vill Leva. Men är det
här verkligen att leva?
Jag hoppas att det snart kommer en vändpunkt.
Att jag snart ska kunna skymta ljuset som
jag i så många år, ja så länge jag kan minnas, strävat efter.

Jag är idag 5 månader 3 veckor och 6 dagar ifrån min tatuering. 

"jag släpper din hand  för ett helt vanligt återfall  
för att få nåt förstört  det var fel som jag sa, det
är sant som du hört   kära vänner i ljus och i mörker  
i växlande väster och öst  är ni alltid mitt hopp och
min helande tröst  min helande tröst"