Jag känner inte igen mig själv.
Jag pendlar fram och tillbaks.
Är splittrad i allt.
Jag hade nästan hållt mig i två månader! Men sen igår var det bara att börja om igen.
Var en konstig dag. Jag var ute och gick i flera timmar.
Gick till Louise och satt där i över en timme. Är så fridfullt hos henne.
Där kan man verkligen bara vara.
Men jag kan endå inte förstå att hon ligger där.
Jag hör hennes skratt och känner hennes kramar.
Jag hoppas verkligen hon har det bättre där hon är.
För den här världen är sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar