progress

För ett år sedan blev jag sondmatad. Jag var less på sjukhus och näringsdrycker. Jag hade ingen makt över mitt egna liv. Jag låg som en skör liten docka i flera veckor i en säng med 24/7 vak. Just då vill jag inget hellre än få försvinna.

Nu ett år senare har jag hittat viljan att leva. Det är kämpigt och livet går upp och ned. Men det är en sådan stor skillnad på vart jag är nu mot då.
Jag hoppas det här året ska bli mitt år och att saker och ting fortsätter gå åt rätt håll.

Nu vill jag ha kontrollen över mitt liv och inte låta sjukdomarna styra!