Eller jo lite vet jag ju. De här dagarna om året är alltid lite tyngre. Snart är det 3 år sedan Louise gick bort.
Men det är sällan en känsla som kommer ensam utan det blir frontalkrock av allt möjligt.
Jag försöker sortera och reda ut. Ta hand om dem på bästa sätt.
I bland tar jag paus genom att spela Diablo. Där behöver man inte tänka. Bara springa runt och döda.
Blivit mycket Diablo både i dag och i går.
Lyssnat på Louise vackra pianospel. Det gör ont.
Man måste få vara ledsen. Det är okej att Gråta.
I dag är en sån där dag jag saknar mitt självskadande. Där hade vi något som funkade.
Dock inget alternativ och jag är otroligt stolt över mig själv som tagit mig ur det.
Usch sakna är något jag gör mycket i dag. Känns som om jag saknar allt och alla. Kollar bilder och blir nostalgisk.
Nehe försöka få i sig något och kolla på Arga Snickaren och få tiden gå lite fortare tills mitt hjärta kommer hem från jobbet.
(ursäkta detta tankspridda inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar