Vändning?

Det känns som om jag sakta börjar klättra uppåt från mitt mörka hål.
Jag har nu två dagar i rad gjort mig i ordning och inte bara gått runt i pyjamas eller mjukisbyxor.
För mig är det något riktigt positivt! Jag brukar inte orka. All energi går åt att överleva dagen.
Kanske är detta min vändpunkt?
Men jag vågar inte hoppas för jag har ramlat tillbaks så många gånger. Ju mer man hoppas ju hårdare blir fallet.
Ska jag vara ärlig är jag livrädd.
Jag vet inte hur jag skulle klara det...
Men nu ska jag försöka tänka positivt!
Inte spytt en enda gång hitintills denna veckan och hör och häpna, jag har inte behövt sy sen jag var inlagd!!

Min dag?

Nu är det lite drygt ett år sedan man slog i hop behandlingshemmen Auora och Boklunden.
Från 16 dygnet runt platser skulle det bli 6.
Icke färdigbehandlade pasienter fick skrivas ut och bli dagpassineter istället.
När Wiljan kom till bröt allt kaos ut.
Jag undrar hur det hade sett ut idag om de aldrig hade gjort denna förändring...

Jag har inte orkat sitta framför datorn för min feber fortsätter att förfölja mig. Har nu också de senaste dagarna haft väldigt ont i huvudet och magen. Smärtan gör mig helt däckad så orkar inte göra någonting.

Idag fyller jag 22. Ska minsann försöka ta och göra mig i ordning! Var längesedan jag sminkade mig nu. Är som ingen mening då man bara går hemma hela dagarna...
Min kontaktperson tyckte jag skulle fira på något sätt. Men jag vet inte. Ser ingen anledning till det.
Jag undrar hur en "normal" 22 åring skulle fira sin födelsedag.
Gå ut med alla sina kompisar kanske?!
Sånna här dagrar blir det så tydligt hur ensam man är...

Tack till alla som kommit ihåg mig!

En sjukt lång och jobbig natt. Känns som om jag bara vridit och vänt på mig hela natten.
Huvudet dunkar och jag är jätte trött.
Men jag ska snart ha bildterapi sen ska jag träffa Louise mamma och B.
Jag kan inte komma ihåg när jag träffade dem sist.
Men efter det så ska jag bara ha en lugn fredag med mina katter.

Den döda vinkeln

Gick från möten i tårar över hela stan.

Nu sitter jag här och skakar.
Att inte ta några mediciner har jag brutit nu väntar jag på dimman.
Jag orkar inte mer!

på håll såg jag ljusen dö i dimman 
Precis när mörkret tändes upp igen

Jobbiga nätter

Jag hatar verkligen att sova. Som om verkligheten inte är jobbig nog?!
Jag har gått runt med en ihållande huvudvärk som jag skyller på alla mina mediciner. Så nu vågar jag inte ta mina nattmediciner längre...
Kanske dumt jag vet inte. Men jag sover ju dåligt med dem med...

Inatt drömde jag att jag följde med Zippo till hans jobb. Allt som kunde gå fel gick fel. Jag kunde knappt röra mig jag såg helt suddigt. Det hela slutar med att "min" häst dör och det var såklart mitt fel...

Idag ska jag träffa min nya terapeut tillsammans med min nuvarande. Nästa gång är sista gången jag träffar henne...
Jag har blivit runt bollad så mycket inom psyk och så äntligen hittar jag någon det klickar för!
Men nej då måste hon sluta... Efter över ett år tillsammans. Jag som har så svårt för att öppna mig och hade sakta men säkert börjat fundera på om jag inte ska börja berätta endel saker... Men men är väl inte meningen helt enkelt att jag ska det.
Tappar både hopp och tro på att psykiatrin kan hjälpa mig. Men vart ska jag då vända mig. För jag klarar ju inte av det här själv...

Ett helt inlägg med bara massa klagande. Sorry!

Sorry

Jag har varit dålig på att blogga. När jag väl har skrivit har det varit osammanhängande.
Jag ska försöka bli bättre på det här.

Jag har flyttat hem till min lägenhet. Det var innan jul jag bodde här sist.
Jag har frågat mig frågan vad har jag för liv egentligen. Vad kan jag göra åt det.
Jag har isolerat mig och stängt ute de som faktiskt finns där för mig. Förlåt.

Idag skulle jag gå och hämta min dosett för veckan. Jag hade panik ville verkligen inte gå ut.
Jag kurade ihop mig till en liten boll på golvet. Nästan gång jag tittade upp och kollade klockan hade det gått över en timme.
Jag tog mig samman och gick ut. På vägen hem köpte jag även piller till mina katter.
Lova fyller ett nu på söndag och då ska de ha annat torrfoder.
Självklart firade butiken 5 års jubileum denna veckan och hade många olika erbjudande som expediten försökte få mig att köpa.
Som om det inte reda var tillräckligt jobbigt att gå in dit...
När jag kom hem så frågade jag mig igen. Är det så här jag vill leva?
Helt isolerad och ångest för att bara lämna lägenheten i 30 min.
Nej jag vill inte leva så. Jag ska försöka bryta det här negativa mönstret jag hamnat i.
Imorgon ska jag försöka ringa min handläggare och fråga om kickboxningen.
Zippo är du fortfarande på att börja?
Jag måste börja någonstans och genom att träna så slår jag inte bara två flugor i en smäll utan det gynnar mig på många sätt!
Efter sond och alla näringsdrycker har jag gått upp oönskade kilon... Men ska inte försöka må dåligt över det utan tänka det går att göra någonting åt!
Men det är en balansgång vill inte tillbaks in på psyk...

Nog pratat för ikväll. Nu ska jag lägga mig framför tv:n igen och sätta på någon film.
Studio Ghiblis nya "ponyo" kan jag rekommendera. Super söt!

downhill

Allt går utför.
Den tryggheten som byggts upp dras undan.
Kaos i huvudet kaos i livet.
Jag hatar förändringar.
Vill bara sova bort allt samtidigt jag inte vill sova.
Vart ska jag ta vägen?
Nätterna är fyllda av mardrömmar. Vaknade i natt av att jag stor grät.
Kan inte minnas när jag hade en så verklig och så hemsk dröm senast.
Jag orkar inte!