Betyg = STORT +

Sen jag började med min distanskurs har ångesten och deppigheten ökat.
Jag tror det är min prestationsångest som kommer och stör.
Jag kan inte övertala den att den här kursen bara är ren övning för mig. Om jag får betyg i den är det bara ett stort +.
Men ändå vill jag vara i toppen. Kunna bidra och jämföra mig med dem som har flera års kunskap inom psykologin.

Min terapuet S. sa att jag har andra kunskaper inom psykologin som många andra aldrig kommer att få. Att det är väldigt dyrbar kunskap och att jag kan bidra på ett annat sätt som också är viktigt.
Men ändå känner jag mig värdelös och som att jag tagit mig vatten över huvudet...

Om jag inte ens klarar av en liten distans kurs på 50% hur ska jag då klara av att studera en "riktig" utbildning eller jobba och försörja mig på det sättet.

Kommer jag någonsin komma ut och kunna leva självständigt i det friska samhället?

frisk i oktober?

I går var jag på möte med min terapeut S. min kontakt person på RoCK och min handläggare på försäkringskassan. Vi la upp en plan på min framtid. I oktober ska jag vara så pass "frisk" så jag kan jobba eller plugga och gå i vanlig terapi. Låter helt sjukt. Har jag verkligen kommit så långt?
Planen är iaf så att jag ska gå klart steg 1 i dbt:n som tar slut runt maj. Sen efter sommaren ska jag gå in i fas 2 som är trauma arbete.
Det brukar ta 2- 3 månader. Fy vad rädd jag är inför det här... Men ska bli så skönt när det är avklarat. Då kommer jag kunna gå vidare på riktigt!

Jag har sökt till en engelsk psykologi kurs på distans och jag kom in!
S. och jag tyckte det var dags att jag har någon form av sysselsättning där jag kan testa mina färdigheter vi jobbat med.
Kursen är på halvfart och det är inga sammankomster alls.
Den började i går och jag är redan rädd om jag tagit på mig för mycket... Alla andra som ska läsa den verkar vara så sjukt insatta och kunniga i ämnet. Flera stycken har eller läser andra psykologi kurser. Känns som om jag inte kommer kunna bidra med någonting i grupparbeterna.
Men det ska säkert gå bra...

I dag ska det städas och julgardinerna ska ner. Är lite efter känns det som. Men men idag blir det gjort!

Psyk update

Var på läkarsamtal i tisdags. Det märks att han är erfaren. Så skönt att ha en läkare man verkligen tycker är bra!
Mina medicindoser är bra så blev inga ändringar. Bara en påminnelse att sköta tänderna noga. Extra viktigt när man hade så höga doser sa han. Men seriöst jag tycker inte jag har några höga doser längre. Förut var jag en känslolös zombie men nu har vi tagit bort så mycket! Känns som om de drogade ner mig så att jag blev sjukare än vad jag egentligen var/är.

DBT:n i onsdags gick också bra. Var en ny tjej där. Kan inte vara kul att komma in så här ett år senare än oss andra...
Vi började våran DBT behandling 2009 kom vi fram till.
Nu ska vi in på fas 2 som innebär att man ska gå mer in på djupet. Trauma arbete.
När de berättade att vi skulle gå in i den här fasen började jag seriöst överväga att börja självskada igen så jag måste vara kvar i fas 1...
Hur dum får man vara?!
Men hur ska jag kunna hantera allt? Hur ska jag kunna stanna kvar i denna ångest vi ska gräva upp?

Jag är livrädd...

progress

För ett år sedan blev jag sondmatad. Jag var less på sjukhus och näringsdrycker. Jag hade ingen makt över mitt egna liv. Jag låg som en skör liten docka i flera veckor i en säng med 24/7 vak. Just då vill jag inget hellre än få försvinna.

Nu ett år senare har jag hittat viljan att leva. Det är kämpigt och livet går upp och ned. Men det är en sådan stor skillnad på vart jag är nu mot då.
Jag hoppas det här året ska bli mitt år och att saker och ting fortsätter gå åt rätt håll.

Nu vill jag ha kontrollen över mitt liv och inte låta sjukdomarna styra!

stolt...?

Jag vill börja inlägget med att min A tangent har börjat ge upp så lär bli en del frånvarande av just den bokstaven...

I dag har varit en halv jobbig dag.
Jag har sovit dåligt två nätter i rad nu och min feber vill inte ge med sig.
Om vi nu ska kolla sårbarheter... DBT skadad?!
Iaf så har tankarna varit allmänt jobbiga. Jg känner mig så otroligt misslyckad.
Jag försöker tänka positivt men de mörka tankar tränger in och förstör.
Dagar som den här man önskar man hade en on/off knapp på hjärnan.

I dag skulle det ha varit ett halvår sedan jg skadade mig senast. Men misslyckad som jag är hade jag ett återfall och det är i stället "bara" 3 månader idag.
Men för 7 månader sedan trodde jag ens det skulle vara fullständigt omöjligt att uppnå. Så egentligen ska jag inte fokusera på mitt snesteg utan vara stolt över vad jag faktiskt klarat av. Men så var det de där mörka tankarna som tränger sig in tar över och får mig att känna mig misslyckad..

Nehe försöka äta lite nu kanske. Iaf ska jag göra lite te.
Te is the shit!

Julstök och laddade dagar

Det var ganska längesedan jag satt vid datorn. Jag har inte riktigt haft motivationen.

Denna julen har jag verkligen försökt ha jul fullt ut. Känns som om det var längesedan jag verkligen firade och njöt fullt ut.
Finns ju egentligen ingen mysigare dag på året än julafton. Tyvärr har jag jobbiga minnen som är kopplade runt de här dagarna. Men jag vill inte att de ska förstöra och ta upp mer tid av mitt liv så jag har ignorerat dem allt jag kan.

Jessica var hemma på jul-perm. så i måndags träffade jag henne!
Vi gick på bokstavligen klappjakt då den hade ramlat ur Jessicas väska. Men efter att sprungit runt i stan fått snöras över oss så hittade vi den i en snödriva och tur för mig för jag fick ett par sjukt snygga vantar som Jessica hade gjort helt själv. Ska lägga upp bild på dem sen.
Sen blev det pyssel och te.
Alltid lika underbart att få träffa henne!

Blev ett halvkort inlägg men är inte riktigt på topp idag.
TTYL

Tuff vecka

Förra veckan jobbade hjärnan på högvarv. Det var tuffare än vanligt.
Dessutom vill min feber inte ge med sig som jag haft från och till i ett par veckor. Nu har jag fått jobbig hosta också... Mitt immunförsvar är fucked up!
Får skylla mig själv...

I lördags fyllde mamma år. Det är alltid jobbigt att vara bland människor då man inte känner sig riktigt okej. På något sätt känns det inte bra att visa eller säga att jag mår dåligt. Känner mig svag och krävande då. I stället försöker man bita ihop och vara glad och trevlig.
Vet inte riktigt hur jag ska göra i sådana situationer. Är ju inte direkt så att jag vill sitta där med en stor skylt som säger "Jag mår SKIT". Men på något sätt borde man väl kunna medela att man inte är på topp utan att dra ner på stämningen. Jag vill bidra utan att ta helt slut på mig själv.
Men jag hittar inget mellanläge. Får jobba på det där.

Julafton närmar sig. Har mycket jobbiga minnen som är kopplade runt de här dagarna... Jag jobbar för fullt för att komma in i riktig julstämmning. Pyntat, pysslat, bakat, mycket ljus, jul musik, Sunes jul och börjat handla julklappar osv. Känner mig mer pepp än någonsin på julen!

Snö bild Emma tog i våras.