Nya favvis byxor

Jag hatar mina äs tankar. Nu när jag var sjuk och gick ner några kilon så var det som ana i huvudet fick mer energi igen.
"Titta vad kläderna sitter bättre nu" osv. Jag försöker inte att lyssna men jag tycker ju hon har rätt...
Jag hade fått in bra matrutiner och kunde äta flera saker jag annars inte brukar tillåta mig att äta. Men så blir man sjuk en vecka och allt rubbas i huvudet. Nu är det bara att kämpa sig upp igen. Brukar gå fortare att komma tbx i vanorna igen när jag varit duktig så länge.
Jag vet att ångesten bara blir så mycket värre om man lyssnar på ana.
Bara jobba extra mycket med mindfulness nu, tills allt rullar på enklare igen.

Jag gick igenom lite i min garderob och jag tog fram mina jeans jag köpte i USA. Jag har alltid tyckt att jag ser stor ut i dem..
Men nu tycker jag att de sitter fint! De har tom gått och blivit mina favvis byxor.
Hörde ni att jag tycker att byxorna sitter bra?!

Progress!!

acceptans

Så mycket jag egentligen har att skriva att jag nu är helt blank i huvudet...
I dag hade jag iaf DBT med gruppen. Vi pratar mycket om det här med acceptans. Gillar inte det ordet. För mig är det lika med att något är ok. Men saker som jag "borde" (gått igenom i dbt:n att ordet borde är ett ord man inte ska använda...) acceptera går bara inte. För de är inte ok med mig.

inte accepterat -> smärta och lidande
accepterat -> smärta.

Men det här vill inte min hjärna förstå...

Jag har lämnat in min första uppgift i skolan. Trots oflyt.
Behöver prata med försäkringskassan innan jag beställer något. Men de är inte alltid så snabba. Så jag insåg att jag inte kommer hinna få mina böcker om jag väntar på svar. Så jag beställer mina böcker som tar 5-8 dagar att leverera. Jag fick dem i lördags. Jag var duktig och pluggade lite då vilket var tur, för på söndagen blir jag kalas sjuk. På måndagen skulle vi ha samlat ihop all fakta i gruppen. Good Luck Elin.
Men trots allt så lyckas jag få i hop min del innan deadline.
Trodde inte att jag skulle klara det så känner mig så duktig nu haha. Om jag får godkänt eller inte kvittar just nu.

Clara har flugit genom snöstorm och sen tog hon med sig snön hem också.
- Hur tänkte du där Clara?
Hon har varit uppe hos sin pojk i Umeå. På vägen hem "mellan landade" hon i Karlskrona en timme. Så kul att få träffa henne igen då jag saknat henne sjukt mycket. Jobbigt att inte bo 1,5 låt ifrån varandra längre.

Nu borde jag försöka krypa ner. Sovit så sjukt dåligt i natt.
Natti på Er

Jag lever!

Jag har varit sjuk och inte orkat sitta vid datorn. Men nu är jag tbx igen med endast hostan som lämnat spår efter sig.
Trots att vi fått snö igen så har jag sådant vår pirr i magen. I går var marken så pass torr att jag kunde gå i mina converse till min terapi!
På lördag ska jag åka med mamma och köpa nya blommor och tulpaner så även lägenheten får mer vårkänsla.
Bloggen har jag också vårstädat. Ska bara in med lite bilder så är den klar.
Jag håller på att laga mat, lax och pasta blir det idag, mums. Så får skriva mer sen.
Hejs

Betyg = STORT +

Sen jag började med min distanskurs har ångesten och deppigheten ökat.
Jag tror det är min prestationsångest som kommer och stör.
Jag kan inte övertala den att den här kursen bara är ren övning för mig. Om jag får betyg i den är det bara ett stort +.
Men ändå vill jag vara i toppen. Kunna bidra och jämföra mig med dem som har flera års kunskap inom psykologin.

Min terapuet S. sa att jag har andra kunskaper inom psykologin som många andra aldrig kommer att få. Att det är väldigt dyrbar kunskap och att jag kan bidra på ett annat sätt som också är viktigt.
Men ändå känner jag mig värdelös och som att jag tagit mig vatten över huvudet...

Om jag inte ens klarar av en liten distans kurs på 50% hur ska jag då klara av att studera en "riktig" utbildning eller jobba och försörja mig på det sättet.

Kommer jag någonsin komma ut och kunna leva självständigt i det friska samhället?

frisk i oktober?

I går var jag på möte med min terapeut S. min kontakt person på RoCK och min handläggare på försäkringskassan. Vi la upp en plan på min framtid. I oktober ska jag vara så pass "frisk" så jag kan jobba eller plugga och gå i vanlig terapi. Låter helt sjukt. Har jag verkligen kommit så långt?
Planen är iaf så att jag ska gå klart steg 1 i dbt:n som tar slut runt maj. Sen efter sommaren ska jag gå in i fas 2 som är trauma arbete.
Det brukar ta 2- 3 månader. Fy vad rädd jag är inför det här... Men ska bli så skönt när det är avklarat. Då kommer jag kunna gå vidare på riktigt!

Jag har sökt till en engelsk psykologi kurs på distans och jag kom in!
S. och jag tyckte det var dags att jag har någon form av sysselsättning där jag kan testa mina färdigheter vi jobbat med.
Kursen är på halvfart och det är inga sammankomster alls.
Den började i går och jag är redan rädd om jag tagit på mig för mycket... Alla andra som ska läsa den verkar vara så sjukt insatta och kunniga i ämnet. Flera stycken har eller läser andra psykologi kurser. Känns som om jag inte kommer kunna bidra med någonting i grupparbeterna.
Men det ska säkert gå bra...

I dag ska det städas och julgardinerna ska ner. Är lite efter känns det som. Men men idag blir det gjort!

Psyk update

Var på läkarsamtal i tisdags. Det märks att han är erfaren. Så skönt att ha en läkare man verkligen tycker är bra!
Mina medicindoser är bra så blev inga ändringar. Bara en påminnelse att sköta tänderna noga. Extra viktigt när man hade så höga doser sa han. Men seriöst jag tycker inte jag har några höga doser längre. Förut var jag en känslolös zombie men nu har vi tagit bort så mycket! Känns som om de drogade ner mig så att jag blev sjukare än vad jag egentligen var/är.

DBT:n i onsdags gick också bra. Var en ny tjej där. Kan inte vara kul att komma in så här ett år senare än oss andra...
Vi började våran DBT behandling 2009 kom vi fram till.
Nu ska vi in på fas 2 som innebär att man ska gå mer in på djupet. Trauma arbete.
När de berättade att vi skulle gå in i den här fasen började jag seriöst överväga att börja självskada igen så jag måste vara kvar i fas 1...
Hur dum får man vara?!
Men hur ska jag kunna hantera allt? Hur ska jag kunna stanna kvar i denna ångest vi ska gräva upp?

Jag är livrädd...

progress

För ett år sedan blev jag sondmatad. Jag var less på sjukhus och näringsdrycker. Jag hade ingen makt över mitt egna liv. Jag låg som en skör liten docka i flera veckor i en säng med 24/7 vak. Just då vill jag inget hellre än få försvinna.

Nu ett år senare har jag hittat viljan att leva. Det är kämpigt och livet går upp och ned. Men det är en sådan stor skillnad på vart jag är nu mot då.
Jag hoppas det här året ska bli mitt år och att saker och ting fortsätter gå åt rätt håll.

Nu vill jag ha kontrollen över mitt liv och inte låta sjukdomarna styra!