Dagen började med ett besök på vårdcentralen som var HEMSKT!!Var där för vissa fysiska problem. Men allt fokuserades på mitt psykiska mående. Kändes som värsta förhöret. Fick frågor som jag inte ens kan ta med min terapeut.
Sen idag var det come back för mig och Zippo på kickboxningen (bild från en tävling. Så som jag ser ut där är väl hur jag känner mig just nu...)
Jag sitter nu här med en lila prinskorv till lilltå. Lyckades bryta den. Igen...
Btw jag har tagit ut min piercing i läppen. Saknar den redan men det går inte att träna med den i. Så lika bra att låta den växa igen då jag ska börja satsa på kickboxningen igen.
Med bruten tå dansade jag i två timmar. Vi finslipar danserna inför uppvisningen på torsdag. Hur tusan det här ska gå till med min tå får vi vänta och se. Tur att jag har ganska så hög smärtgräns.
Något positivt med dagen är att danserna gick bättre idag!
2 kommentarer:
Men, jaha, vad var det för något dem frågade om?
Det berättade du inte för mig i alla fall.. :(
Yup, det var riktigt kul, trots att jag fick två jääävla skit astma anfall, lätt skrämmande, sådana kan jag klara mig utan..
Men annars var det sjukt kul och riktigt bra träning för oss båda! :D
Synd att du måste skippa piercingen, du passade så jäääävla bra i den.. :(
Men men, lika bra om vi skall köra hårt på kickboxningen, eller ja, bäst för dig i alla fall, inte för mig kanske..
Hm, jadu, nej förresten, du har ingen HÖG smärtgräns, hah, du är bara så satans tjurig, och blir grinig + nere som fan när du inte får saker gjorda som du planerat, så det är pur envishet, stark envishet iofs, men envishet mer än hög smärtgräns, skillnad mellan att skita i att man har ont och och att köra på ändå, och vilken nivå av smärta som krävs för att man skall 'känna av' den ordentligt ;)
Men du, glöm nu fan inte att vi har stallet på både onsdag och torsdag, det löste vi ju, så, det är väl ändå ytterligare en positiv sak utöver att dansen gick bättre idag, eller hur?!
Så det HÄNDER ju fler positiva saker, du skall bara lära dig att SE dem allihopa!!!
Ops, lååång kommentar, sry, men det blev bara såå :/
I really DO love you forever! <3
Ja duu, vårdcentralen fokuserar endast på det psykiska när dem får syn på ens ärr på armarna... visst kropp och själ hör i hop, men man kan allt själv avgöra vad som är psykiskt lidande och inte... när jag sökte för min värk första gången (ja grät för de gjorde så ont och ja visste inte vart jag skulle ta vägen), den där läkaren sa "hej, ja du, då ska vi se, hör du röster?" bara rakt ut sa hon så, utan att ens berättat vad hon hade hette, utan att ens frågat varför jag hade tagit mig dit. då blev jag paranoid om jag typ hade pratat högt... jo visst hör jag röster och har gjort länge.. men ändå... så då fokuserades allting på mitt psyke och all kontakt med psykiatrin... suck på dem... kämpa på gumman. kram
Skicka en kommentar