Strul

Det kändes som om jag hade fullt upp förra veckan. Denna blir lika dan^^

Det har blivit krångel med skolan...
Jag och min terapeut S. pratade om att det var dags för mig att ha en sysselsättning. Jag sa att jag trivdes på skolan som jag gick innan jag började DBT:n. Att det hade varit kul att få gå där en lektion i veckan till att börja med. Studier är mitt mål efter behandlingen och att konstskolan är att litet steg i rätt riktning. Det är fortfarande inte direkt några studier men det är ändå ett ansvar att komma upp i tid osv.
Nästa gång jag träffade S. fick jag ett Ja. Så jag tog kontakt med skolan och allt gick igenom.
När jag sen ringde min handläggare på försäkringskassan för att fråga hur man gör med reseersättning och sånt.
Då berättar hon att jag inte ansökt om någon aktivitet.
Det visste inte jag att jag behövde göra. Borde inte S. informerat mig om det?

Sen säger hon att de inte godkänner en aktivitet som man en gång redan har haft och inte fullföljt.
De la ner mitt behandlingshem och jag fick börja om min DBT behandling där de sa att behandlingen är så pass krävande och intensiv att jag skulle fokusera på den och sluta skolan.

Sen säger hon att de inte godkänner studier över gymnasie nivå och att det dessutom är för lite timmar för att räknas som studier.
Men hallå det var inte studera jag skulle göra utan jag skulle ha en sysselsättning!

Så försäkringskassan säger Nej. Jag får ingen ersättning så kan inte gå kvar i skolan...
De sa att jag skulle fokusera på behandlingen nu så att jag kanske till våren kan gå fler timmar i skolan så att det räknas som studier.

Jag tar upp detta med S. jag är full av känslor och gråten sitter i halsen. Jag är både arg och ledsen.
Varför kunde jag inte fått Nej från början för? Spelar ju ingen roll hur mycket man försöker de vill ju inte ha ut en i samhället...
Skolan lär ju aldrig göra ett undantag en tredje gång! Så min chans att få gå konstlinjen är rätt så körd...
S. säger att psykiatrin och försäkringskassan inte är samma sak. Det är jag medveten om men när jag fick Ja från henne trodde jag att hon hade kollat om allt var ok...
Hon säger att det inte var någon som tvingade mig att sluta förra gången eller någon som tvingar mig att sluta nu.
Första gången jag fick sluta var det för att de la ner mitt behandlingshem och att nya behandlingen var för krävande. Denna gången fick jag nej från försäkringskassan och får inget bidrag så nu har jag inte råd. Vilket är indirekt ett nej.
Sen säger S. att om jag blir så här "upprörd" eller vad man nu ska säga att jag var kanske jag inte var mogen för det här ändå. Att jag ska fokusera på behandlingen. WTF?!
Så nu får man inte reagera känslomässigt som en vanlig människa. Utan nu är det min borderline som gör att jag är ledsen.
Jag vill inte sluta skolan. Så S. ska försöka prata mer med försäkringskassan. Jag känner att jag pallar inte prata mer med dem för jag har sagt mitt typ. Men jag har iaf pratat med skolan och min lärare skulle prata med rektorn och se om de kunde lösa det här på något sätt.
Så i får väl se hur allt blir...


Slutpratat om skolan!
Förra veckan var en tung vecka med lite bakslag.. Så blev inte mycket dans.
Men i kväll dansade jag! Blir en uppvisning i konsthallen vid julskyltningen. Koreografin var dock svår och de andra hade kommit långt. Så får se om jag hinner öva in allt. Kan jag det inte så tänker inte jag vara med^^
Glad nyhet är att vi nog ska få nytt golv i salen!! Det vi har nu är super stumt och riktigt svårt att snurra på. Så vi får hoppas på det! Saknar golvet i gamla lokalen. Det var nice!

Känner att jag redan skrivit en uppsats så det får räcka här för i kväll.