Jag skapade kaoset

Hennes skratt överröstade drömmarna.
Paniken slog mig över ansiktet, väckte mig till verkligheten.
Hon har gömt sig väl i mitt inre.
Fått mig glömma hennes existens och så också sanningen.
I tystnad har hon smidigt onda planer.
Frambringat kaos.
Jag är skaparen men blev hennes marionettdocka.
Hon drar i trådarna och jag följer blint mot min vilja.
Hon har makten.

Siraps dag som Jessica satte ord på det. Det är en sån dag idag.
Allt går så trögt. Det är krävande att bara lyfta fingrarna när jag skriver det här. Försöker lyfta dem så lite som möjligt som resulterar i mycket stavfel...
Jag är så trött. Så slut på alla sätt. Kan det vara all ångest, eller all benso jag har fått tagit de senaste dagarna? Eller är det natt medicinerna?
Jag brukar inte bli sån här. Kanske är det att hösten börjar komma och man börja gå ner i sleep mode.
Jaja strunt samma går väl över snart. Får sova lite mer bruka hjälpa mot det mesta ;)

Snart ska jag iaf hem till mamma och pappa. Hem till mitt barndomshem. Usch vad gammal jag känner mig när jag säger så^^

Leva

Ytligare en helvetes natt.
Varför kan man inte bara inse att det om hänt har hänt. Släppa det och gå vidare.
Finns så många som har det så mycket värre varit med om så mycket hemskt.
Jag känner mig så otroligt barnslig och patetisk som reagera som jag gör. Varför kan jag inte bra växa upp och ta tag i mitt liv. Börja leva.
Sluta förstora upp allt. Sluta låta mitt psykiska mående styra mitt liv. För just nu är det så. Jag kan inte planera in saker för långt i förväg för jag vet inte hur jag kommer att må. Jag kan inte åka i väg i för långa perioder för jag vet att det tar för hårt på mig. När det är mat eller alkohol inblandat får jag i vissa perioder säga helt nej.
Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte vara så känslig.
Men hur slutar man att vara det?
Hur ska man kunna släppa allt och gå vidare då man återupplever händelser om och om igen. Precis som om det vore realtid.

Nu ska jag sluta fundera på det här och dricka kaffe och kolla på ANTM istället.

Snälla fånga mig jag faller

Jag vet inte vad det är som händer med mig. Det är inte bara kaos i huvudet det är krig.
Det är så mycket tankar.
Så mycket jag saknar.
Jag saknar Andrew, mina katter, "gamla" gymnastiken, Jessica, stallet, Shakira, min älskade kanin Basil, Jonas, mina somrar i stava, min brygga, nätter utan mardrömmar, spela piano, skapa & Louise.
Men börjar jag tänka på det här blir jag ledsen. Även om alla saker jag saknar har get mig glädje.
Jag känner mig ensammast i världen även om jag är omgiven med människor som älskar mig.

Just nu känns det som om jag inte klarar av någonting. Jag slutför inget och jag sviker.
Blev ingen skola i måndags. Så lyckad är jag.
Jag vill så mycket. Men när det väl är planerat och klart är det som om jag får panik. Det blir för mycket och jag kraschar.
I dag fyller Emelie år. Jag skulle egentligen ha suttit på tåget på väg till henne nu. Firat hennes födelsedag. Hon behöver mig just nu. Men var är jag?
Jag sitter här i min lägenhet. Sjuk och otillräcklig.

Träffade S. idag kommer nog bli medicin ändringar.
Pratades även om inläggning. Jag hoppas att jag klarar mig utan det.
Jag har jobbat som bara den hela sommaren för att slippa. Ska jag då ha gått upp i vikt helt i onödan. Om jag nu slutar där ändå.

Jag vill så mycket men orken räcker inte till, i stället blir jag passiv och ser hur livet går förbi.

update

I morgon ska jag och testa på lite i skolan! Jag fick Ja från alla håll.
Jag hoppas verkligen att jag klarar det här nu!
Det är mycket tankar och känslor som rör sig. Men kan som inte plocka ut något och får ordning på det. Kaos som vanligt när det gäller mitt känsloliv^^
Jag funderar på vad jag ska säga till klassen. Jag och min lärare tyckte båda två att det är lättast att berätta att jag är sjuk osv. Då slipper man alla skumma spekulationer om en, hoppas jag.
Men samtidigt vill man ju inte lämna ut sig för mycket! Men jag kommer nog på något.

I onsdags dansade jag för första gången på länge. Det gick inte bra men inte heller dåligt! Kändes bra att ha tagit sig dit. Vi började på en ny riktigt rolig dans till Alice Coopers Poison.
Mina dans- dagar verkar bli mån, tis, tor och sön. Hoppas det för då kan jag gå på trupp gymnastiken på onsdagar!

Har jag ork i morgon kväll så skriver jag lite om hur det gick i skolan!

Studera?

På mitt senaste terapisamtal med S. pratade vi om vad jag vill göra till hösten. Vi tycker båda att jag ska ha någon liten form av aktivitet.
Jag studerade innan några timmar på en folkhögskola. En konstlinje som jag trivdes jättebra på. Men jag var tyvärr tvungen att avsluta på grund utav mitt mående och den intensiva behandling som jag går.
Men nu är jag kanske redo att försöka igen.
Jag har precis pratat med min gamla lärare och han har pratat med rektorn på skolan och de skulle kunna utforma ett speciellt schema efter mig. Trots att de bara tar in 15 elever på linjen. Så tar de in mig utöver dem!
Nu gäller det bara att få ett Ja från S. med!

Håll tummarna för mig!

Fat jag gjorde på keramiken

Ditching

I dag mår jag bättre fysiskt. Tror inte ens jag har någon feber längre! Skönt.
Var där imot inget vidare pigg i morse. Inte på något plan. Så jag hoppade DBT gruppen och även tvättstugan.
Jag som köpt nya turkosa handdukar som ger ifrån sig en massa ludd. Jag har ludd överallt i hela lägenheten! Förstår inte hur det kan vara några handdukar kvar.
Sen senare idag skulle jag ha träffat Louise mamma N. Men fick ställa in även det. I går hade jag som sagt S. men inte heller det mötet tog jag mig till. Hur fail är jag inte?!
Men men nu är det nya tag som gäller.


2 f*cking månader idag!