Leva

Ytligare en helvetes natt.
Varför kan man inte bara inse att det om hänt har hänt. Släppa det och gå vidare.
Finns så många som har det så mycket värre varit med om så mycket hemskt.
Jag känner mig så otroligt barnslig och patetisk som reagera som jag gör. Varför kan jag inte bra växa upp och ta tag i mitt liv. Börja leva.
Sluta förstora upp allt. Sluta låta mitt psykiska mående styra mitt liv. För just nu är det så. Jag kan inte planera in saker för långt i förväg för jag vet inte hur jag kommer att må. Jag kan inte åka i väg i för långa perioder för jag vet att det tar för hårt på mig. När det är mat eller alkohol inblandat får jag i vissa perioder säga helt nej.
Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte vara så känslig.
Men hur slutar man att vara det?
Hur ska man kunna släppa allt och gå vidare då man återupplever händelser om och om igen. Precis som om det vore realtid.

Nu ska jag sluta fundera på det här och dricka kaffe och kolla på ANTM istället.