Allt blir fel

Jag har en önskan att jag kunde skriva. Skriva sådär riktigt bra. Så att omgivningen verkligen kan förstå hur det känns. Verkligen beröra.
Jag har kanske en falsk tro om att kunde jag bara skriva sådär riktigt bra så hade jag ett sätt att få ut alla mina känslor. Kunna skriva av sig endel av ångesten som ständigt är där och river i bröstet.
Men som sagt det är säkert bara e falsk tro.

Jag känner mig desperat. Jag känner mig fängslad. Jag vill bara skrika rätt ut. Svära en lång ramsa. Kasta saker omkring mig.
Men då får jag också ta konsekvenserna som är lpt och piva.. FAN!

Jag orkar inte. Jag sår inte ut ed mig själv längre. Vad jag än gör blir det fel. Slutar alltid så..
Önskar att jag var någon annan stans just nu. Springa hand i hand med Louise på ett grönt fält med blåklockor och vildkaniner. Ingen smärta ingen ångest. Bara en total känsla av frihet.