Jag blir så trött på att må så här. Varför kan det aldrig sluta pendla? Varför kan man inte få ha en mer stabil sinnesstämning?
Mitt mående sviker mig om och om igen.
Det gör mig så trött. Så trött..
Jag vaknar ganska tidigt vågar inte känna efter hur jag mår. Jag sätter mig själv i arbete och pysslar runt med det ena och det andra. Sen känner jag att jag faktiskt är ok. Jag mår inte bra. Men det känns ok!
Men nu är det borta...
Känns overkligt som om det aldrig har hänt. Nu sitter jag här frånvarande.
Allt är så långt så långt borta..
1 kommentar:
Jag vet inte.
Känner igen mig precis i det du skriver.
Pendlandet, stabiliteten, allt..
Men sedan så får du inte glömma bort att vi skall fixa det här, vi skall visa dem!
Framför allt så måste vi bevisa för oss själva att det faktiskt går!
Hur långt bort allting än är, så finns det där, och någon gång så når man det.
Tror på dig min käraste vän <3
Skicka en kommentar