Okej förlåt men det här går inte. Jag kan inte hålla upp den där fasaden. Le tillbaks och falska skratt som är fram tvingade.
Jag vet att livet blir vad man gör det till. Att jag är den enda som kan ta mig ur det här. Med stöttning av omgivningen såklart.
Men fortfarande jag som måste göra jobbet.
Jag tror inte på att jag kan må bra. Med den inställningen kommer jag aldrig att lyckas.
Jag står ivägen för mig själv.
Ångesten äter upp mig inne från.
Jag vet inte om jag klarar det här.
Jag är redo att slänga in handduken..
Så fick jag inte väga mig ikväll heller! "Nej Elin det väcker för mycket känslor hos dig".
Att jag sa att de finns där iaf brydde de sig inte om..
Jag vill skrika rätt ut. Jag är på psyk då får man bete sig så.
Men om jag inte sköter mig inatt så får jag inte åka hem på min första permission i morgon..
Så jag ligger här och försöker kväva min ångest.
Fast jag vet inte om man kan kalla det här för psyk längre. Det har blivit ett jä**a ålderdomshem. Jag är yngst på hela avd. och medelåldern ligger väl på 85+.
Det är rullatorer överallt.
Vart är samhället på väg egentligen?!
Ser de inte bristen i vården?
Allt går utför...
8 kommentarer:
Jag tror, nej, VET att du kan må mycket bättre än såhär, för det har jag sett förut!
Jag tror på dig, fortsätt kämpa Elin!
Jag förstår hur du menar med avdelningen, vi har det likadant här på 11an...
varför ska du väga dig ens? några siffror spelar ingen roll! bara onödigt?
Kom igen elin, kämpa! Du är en kämpe och jag vet det, du behöver bara hitta tillbaka! Jag VET att du klarar detta!
Håller med Jonas. Jag har sett dig skratta för full hals, tom skuttat omkring för ett lyckorus!
Det finns där någonstans, det gäller bara att hitta tillbaks igen. Och jag vet att du KAN Elin, jag tror på dig nu och föralltid <3
Jag förstår inte ditt resonemang. Om de var rädda för att dina njurar och hjärta skulle lägga av, varför låter de dig ta bort sonden efter en vecka? Kroppen har inte återställt sig på den tiden om den varit i så dåligt skick, vätskebalansen kanske, men inget mer. Och äter du själv nu tillräckligt? Annars borde de ju sondmatat dig igen. Hur lyckas du att börja äta efter att inte ha kunnat äta eller dricka alls bara en vecka tidigare?
Varför försöker du bli sjukare? Är det uppmärksamhet du söker? Varför lägga ut bilder på såriga armar och ärr annars? Till vilken nytta liksom? Det brukar ist bara ha en tendens att trigga andra med liknande problematik.
Jag har jobbat inom psykiatrin som skötare och har sett många som du genom åren. Varför inte ta emot hjälpen? Det är inte alla som har fått samma chanser som du.
Ta det här på ett konstruktivt vis nu. Bestäm dig.
/Anneli
Jag läser och vill skicka en kram. Hoppas att du snart finner någon glädje i livet. <3
Det ska gå Elin! Det kommer vända, jag tror på dig fullt ut :) Jag kommer alltid finnas för dig om du behöver någon att luta dig mot.
Jag har sett dig glad, så jag vet att det finns där djupt inne, nu ska vi så ett frö och låta det växa. Det kommer vända!
Tänker på dig.
Kramar <3
Till Annelie,
Det var den information jag fick om mina njurar och hjärta. Jag är inte utbildad och kan inte svara på den frågan utan det är vad de sa till mig.
Nej jag äter inte nu heller.. Försökte faktiskt ta tag i det idag och äta lite men allt kom upp igen...
Jag har också tagit beslutet att skriva på ett DBT kontrakt.
Jag föll både psykiskt och fysiskt nu är jag på väg att klättra uppåt igen. Jag tycker inte att jag sträva efter att vara sjuk.
Eller uppmärksamhet. Det här är som min dagbok min ventilation. Ja det är mycket mörker och självdestruktivitet. Men det är vad som kretsar i mitt huvud just nu.
/Elin
Skicka en kommentar