Jag känner mig tom. Frustrerad över att inte känna någon skarp känsla.
Jag hatar att jag ska vara så svart vit.
När jag inte känner vill jag känna. Men när jag ligger där med panikångest önskar jag inget annat än få slippa känna...
Jag orkar inte med mig själv. Jag är trött. Trött på allt.
Man ska leva ut dagen som om det vore den sista. Men hur ska man orka göra det när man inte ens vågar sig utanför dörren?
Vad jag önskar att det här skulle få ett slut.
1 kommentar:
Det kommer att få ett slut, tro mig. Men det kommer inte bli det slutet du drömmer om i de svarta stunderna. Det kommer inte bli det lätta slutet. Det kommer inte vara ditt slut utan smärtans slut. Vägen dit är krokig och backig, men jag vet att den är värd att vandras. Och jag vet att du kommer komma fram.
<3
Skicka en kommentar