Rusningstrafik bland tankarna

Försöker sortera och ordna upp mina tankar...

Det är tragiskt över hur många unga människor som mår dåligt.
Men det som är ennu mer tragiskt är att det blivit en form av trend att må dåligt.
I början var man kanske mest lite förvirrad få lite uppmärksamhet känna en samhörighet med andra.
Man pratar med andra som mår dåligt kanske de som faktiskt är sjuka.
Självskadebeteende och även ätstörningar kan vara så otroligt triggande. Det finns bloggar överallt och andra sidor och forum.
Rätt var det är trillar man dit själv och utvecklar kanske ett självskadebeteende.

Jag skulle vilja jobba på tex ett fritids. Lägga märke till dessa ungdomar och fånga upp dem tidigt. Informera vart man kan vänd sig om man vill få hjälp. Bara finnas där lyssna och ge dem bekräftelse innan det går så långt.


För övrigt är jag less på attensionwhores...
Innan ville jag hjälpa hela världen och tog allt så otroligt personligt om någon skadade sig eller hotade med att ta sitt liv.
Jag lärde mig tillslut att man kan inte hjälpa alla och man måste framförallt sätt sig själv i första hand. Är det någon som får en att må dåligt ska man inte ha kontakt med den personen.
Kan kännas hårt och egoistiskt.
Först när man själv mår bra kan man hjälpa andra.
Det finns också utbildade människor man kan vända sig till!

Rör sig så otroligt många tankar i huvudet på mig. Kanske är det PMS eller kanske årstiden eller kanske nedtrappningen av min ena medicin.
Men det är bara att kämpa på. Får ha i åtanke hur mycket bättre jag trots allt mår!


Nehe krypa upp i soffan med en katt och varmchoklad?