För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett. För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn. Som tror det finns någon som kan hjälpa mig, som tror det finns någon som har svar. Och jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber fastän jag egentligen vet att det redan är alldeles försent...
måndag 17 maj 2010
Flickan & Kråkan
För jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett. För mitt hopp är en skadskjuten kråka och jag är ett springande barn. Som tror det finns någon som kan hjälpa mig, som tror det finns någon som har svar. Och jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber fastän jag egentligen vet att det redan är alldeles försent...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
men du fortsätter kämpa i alla fall, och sålänge man gör det finns det hopp. låter fånigt, men det är sant.
Skicka en kommentar